Tillbaka runt 1998, företaget jag arbetade på tiden fått viss finansiering för att skapa en ny e-handel produkt. Vi hade hela spektrat av affärsmässiga krav att uppfylla. Det skulle vara snabb, lätt för slutanvändare, flashiga, flera språk, m.m.. Sorgligt att säga, Jag haft förmodligen inte som en ambitiös uppsättning arbete att utföra sedan de berusande dagarna.
Denna ansträngning föregick Microsoft.net. Plain vanilla ASP var fortfarande något nytt (eller åtminstone mycket främmande för mitt företag). "Tegel och murbruk" företag var dömda. Dömd! Detta är att säga att det banbrytande arbete. Inte Hadron Collider pionjärarbete, men för oss i vår lilla värld, det banbrytande arbete.
Vi var galet upptagen. Vi gjorde mini POCs nästan varje dag, räkna ut hur du upprätthåller tillstånd i sin natur statslösa medium, räkna ut flera språkfrågor, rad-nivå säkerhet. Vi hade även skapa ett ordförråd att definiera grundläggande termer (Jag föredrog statliga-beständig men av någon anledning, Den obekväma "statefull" segrat).
Eftersom vi vanvettigt uppfinna denna produkt, marknadsföring och försäljning var ut att försöka sälja den. På något sätt, de lyckades sälja den till vår mardrömsscenario. Även om vi utforma och genomföra en företagslösning, vi verkligen inte förväntar sig den första kunden att använda varenda funktion vi inbyggda i produkten dag noll. Denna kund behövs flera språk, en radikalt annorlunda användargränssnittet från "standard" system men med samma affärslogik. Flera språk var särskilt svårt i detta fall, eftersom vi alltid fokuserat på spanska eller franska, men i detta fall, Det var kinesiska (som är en dubbel-byte-tecken anger och krävs särskild hantering med tanke på den teknik som vi använt).
Snabbspolning framåt är några månader och jag på ett Northwest airlines flyg till Peking. Jag har varit så upptagen med att förbereda för denna resa som jag har nästan ingen aning vad det är som för att åka dit. Jag hade läst en bok en gång om hur en Amerikan hade varit i Kina i flera år och hade lärt sig språket. En dag han gick staden och frågade några människor för vägbeskrivning. Konversationen gick något detta:
- Amerikansk: "Kan du berätta hur man får till [XX] Street?"
- Kinesiska: "Ledsen, Vi talar inte svenska".
- Amerikansk: "Oh, Tja tala jag Mandarin." och han frågade dem igen på kinesiska, men tydligare (så gott han kunde).
- Kinesiska: Mycket artigt, "Ledsen, Vi talar inte svenska".
Konversationen gick sådär för stycke och amerikanen gav upp i frustration. Som han skulle lämna dem att han hörde en man talar till andra, "Jag kunde ha svurit han frågade efter vägen till [XX] Street."
Jag hade plockat upp några bitar här och andra kvasi information om Kina och "goda råd":
- En koreansk tillsammans arbetat sa att jag behövde vara försiktiga med kinesiska eftersom "de skulle försöka få mig berusad och dra nytta av du" i avkänningen av pressa mig in i dåliga affärsbeslut.
- Vi fick inte köra bil (Det förekom viss förvirring om huruvida detta var en anpassad, ett rättsligt krav eller bara klientens regel).
- Det fanns särskilda regler för att gå igenom tullen.
- Vi var inte tillåtna att använda amerikanska pengar för något.
- Du ska inte lämna tips. Det är en förolämpning om du gör.
Och slutligen, Jag hade relativt färska minnen av Tiananmen massakern. När jag var på college, Jag minns att se realtid Usenet inlägg som världen tittade på i skräck.
I korthet, Jag var väldigt nervös. Jag var inte bara normal-nervös i den bemärkelsen att jag leverera en lösning som var tiopotenser mer komplicerat än något jag någonsin har utfört. Jag var också orolig oavsiktligt bryter en regel som kunde få mig i trubbel.
Jag är på detta 14 timmars flygning och fast det var businessklass, 14 timmar är en förbannat lång tid. Det finns bara så många sätt att roa dig genom att läsa, titta på filmer eller spela med magnetiserade besticken. Ännu en riktigt bra bok är svårt att läsa flera timmar i sträck.
Så småningom, Jag började läsa förpackningsmaterialet på en bit av programvara jag hand-bar med mig till klienten, Netscapes webbserver. Jag läser de/programkrav, de marknadsföring blurbs, tittar på en vacker bild och plötsligt, Jag noll i på jätten "ej för EXPORT" Varning, något om 128 bitarskryptering. Jag stoppade rutan tillbaka i min väska, Varning nedåt (som om det skulle ha hjälpt) och försökte hålla visioner Midnight Express ur mitt huvud.
Ser tillbaka på det nu, Jag borde ha varit orolig, om det vid alla, När jag lämnade USA, not when I was entering China 🙂 Nothing untoward happened and I still consider that to be the best and most memorable business trip I’ve had the pleasure of making.
</slutet>
